Piroplasmos orsakas av en protozo, en encellig organism, vilken förökar sig i de röda blodkropparna. Sjukdomen sprids med fästingar och är därför vanligast förekommande i de mellersta och södra delarna av Sverige.
Klinisk sjukdom brukar vanligen uppträda hos vuxna djur, medan kalvar insjuknar mer sällan. Alla smittade djur blir dock kroniska smittbärare under flera år, oavsett ålder vid smittotillfället.
Djuren insjuknar i hög feber, apati, lös avföring och blodfärgad, nästan svart urin. De blir sedan allt slöare, får undertemp och kan i värsta fall dö om de inte behandlas.
Behandlingen har god effekt under feberfasen, i senare skede är prognosen betydligt sämre. Observera att behandlingen innebär 8 månaders karens till slakt.
Man bör ha i åtanke att enstaka fall inträffar även under stallsäsongen.
Förebyggande åtgärder
- Fundera kring användandet av betesmarkerna. Fästingrika marker kan användas till kalvar och ungdjur medan mjölkdjuren bör beta på fästingfria marker, till exempel öppna betesvallar och efterslåtter.
- Se till att röja undan sly. En slyfri, öppen, cirka två meter bred och avstängslad "brandgata" mot skogsbryn minskar risken för fästingar.
- Det är viktigt att hitta insjuknade djur i tid, därför är tillsyn minst två gånger per dag centralt.
Hur gäller försäkringen?
Skulle djur dö av sjukdomen, eller bli så sjuka att din veterinär anser att djuret ska avlivas, gäller våra får- och nötförsäkringar precis som vanligt.
Det går även att teckna en tilläggsförsäkring för piroplasmos om du har en besättningsförsäkring för nötkreatur, som ersätter dina djur med ett fast belopp utan avdrag för självrisk.
Tilläggsförsäkringen kan du teckna året om, men under perioden april till november krävs ett veterinärintyg som visar att inga kända fall av sjukdomen har förekommit i besättningen eller i området under året.
Du är välkommen att ringa Agria på 0775-88 88 88 om du har frågor eller vill teckna försäkring.
Källor: SVA och Smittskyddsinstitutet
