Att bli utställningsdomare på katt är ingen lätt match. För Maud Olsen Johanssons del började det med att hon tjänstgjorde mycket som assistent på kattutställningar vilket det också är krav på att ha gjort 20 gånger för att få skriva det första elevprovet.
– När du skrivit elevprovet som FIFE arrangerar börjar du din elevtjänsgöring som ska göras på minst 675 katter, berättar Maud.
Höga krav på asspiranter
Efter genomförd elevtjänstgöring skriver du ett teoretiskt prov där du måste ha 80 % rätt. Klarar du det är det dags för den praktiska delen som också måste klaras till 80 %.
– Förutom assistent- och elevtjänstgöringen samt de teoretiska proven ska du också ha varit aktiv inom kattsporten i fem år, fött upp minst en Grand International Champion samt haft tre kullar.
Det tog Maud fyra år att utbilda sig till domare och det var hennes mentor som till slut övertygade henne om att det var dags för examination.
– Nu dömer jag katter ur kategori två; semilånghår runt 20 helger varje år i bland annat Sverige, Finland, Norge, Danmark, Holland och Italien.
Hantering av katter nummer ett
Maud berättar att hon personligen gillar friska, sunda katter som är välrepresenterade och utstrålar att de mår bra.
– Jag får väl också erkänna att jag är lite öron- och svansfixerad, skrattar hon.
När en domare får fram en katt till bordet så är det första han eller hon gör att lyfta upp och hantera katten.
– Domaren känner på kattens tyngd, benstomme, muskulatur och kroppens längd.
Muntlig och skriftlig kritik
Pälskvalité, längden på svansen, öronens placering och storlek är också viktiga bedömningsfaktorer.
– Den stora poängplockaren är dock huvudet där domaren tittar på formen och uttrycket, säger Maud.
Domaren skriver själv alla kritiker.
– Han eller hon ger också en muntlig bedömning inför ägaren och publiken.
– Självklart premieras showighet. En katt som älskar att visa upp sig lyser på ett alldeles speciellt sätt, avslutar hon.