Evolutionär bakgrund
I det vilda är katter både rovdjur och bytesdjur. Att visa tecken på svaghet, såsom smärta eller skada, kan göra en katt mer sårbar för andra rovdjur. Därför har katter utvecklat en förmåga att maskera smärta för att överleva. Detta beteende har kvarstått även hos våra tamkatter, trots att de lever i en förhållandevis säker hemmiljö.
De är heller inte grupplevande djur, utan är i grunden ensamlevande, vilket innebär att de inte har någon annan att lita på och som kan ta hand om dem om de skulle må dåligt. Det finns alltså ingen nytta i att visa på smärta inför varken andra katter eller de rovdjur som jagar dem.
Fysiologiska faktorer
Kattens anatomi och fysiologi kan eventuellt spela en roll i deras förmåga att dölja smärta. Detta vet vi dock mindre om och vi har inte kunnat säkert säga att det skiljer sig från andra däggdjur, men det finns en del seglivade myter om att katter inte känner smärta eller ska ha en särskilt hög tolerans. Detta grundar sig dock nog snarare i att vi inte ser dem uttrycka smärta på ett sätt som vi kan identifiera oss med, än att de inte känner smärtan.
Beteendemässiga indikatorer på smärta
Trots att katter inte alltid visar smärta på ett uppenbart sätt för oss, finns det subtila beteendeförändringar som kan indikera att något är fel. Här är några vanliga tecken att vara uppmärksam på:
- Minskad aktivitet: Katter som upplever smärta kan bli mindre aktiva och föredra att vila/dra sig undan mer än vanligt.
- Ändrad aptit: En katt som har ont kan äta mindre eller visa mindre intresse för mat.
- Ändrat temperament: En normalt sett social och vänlig katt kan bli irriterad, aggressiv eller dra sig undan från människor och andra djur.
- Kroppsspråk: Katter som har ont kan visa förändringar i sitt kroppsspråk, som att krypa ihop, undvika att röra sig eller visa stelhet i rörelserna.
- Vokalisering: Ökad vokalisering, såsom att jama eller morra mer än vanligt, kan vara ett tecken på obehag. Detta förekommer dock mer vid hantering av katten och för att katten kanske förväntar sig att saker och ting kan göra ont, än att de skulle uttrycka sig muntligt bara av sig själv.
Praktiska konsekvenser för kattägare
För kattägare innebär detta framför allt att det är viktigt att vara uppmärksam på subtila tecken på smärta och obehag. Att förstå kattens unika smärthanteringsmekanismer kan hjälpa kattägare att bättre tolka beteenden och söka lämplig vård i tid. Regelbundna veterinärkontroller är avgörande för att identifiera och behandla smärta som katten själv inte tydligt visar.
Kattägare bör också alltid sträva efter att skapa en trygg och observant hemmiljö där katten kan känna sig säker nog att visa sitt sanna jag, inklusive när den inte mår bra.
Veterinärens roll
Eftersom det, som sagt, kan vara svårt för kattägare att själva identifiera smärta hos sina katter, är regelbundna veterinärbesök avgörande. Veterinären kan genomföra en grundlig undersökning och identifiera problem som kan gå obemärkta hemma. De kan också ge råd om smärtlindring och behandlingar som kan förbättra kattens livskvalitet.
Några avslutande tips och råd:
- Tro inte på allt du läser om katter! Det finns många seglivade myter och det kan vara värt att fundera ett varv extra på om det verkligen är sant.
- Lär känna din katts normala beteenden, så du vet när något skulle skilja sig från detta och då kan vara tecken på problem, sjukdom eller smärta.
- Gå på regelbundna besök hos din veterinär för att lättare upptäcka problem i tid.
Läs också: Smärtrelaterad aggression hos katt
Om du behöver hjälp finns vi här för dig
Om du vill veta mer om smärtrelaterade beteenden och hur du kan hjälpa din katt med smärta i sin hemmiljö så kan du höra av dig till vår beteenderådgivare. Hos vår beteenderådgivare kan du få svar på dina frågor om katter generellt och din katt specifikt. Du bokar enkelt tid för rådgivningssamtal med vår beteenderådgivare i Agria-appen!
Läs mer på Beteenderådgivning för katt - Agria Djurförsäkring