En katt kan av olika anledningar ha svaga värkar och därför inte klara av att föda sina ungar utan hjälp. Andra orsaker till att en hon kan behöva kejsarsnittas kan vara att bäckenet är för trångt, antingen på grund av att hon är ung och inte fullt utvecklad, eller därför att bäckenet läkt ihop fel efter en skada. Det händer också att en normal förlossning stoppas av att en död eller missbildad unge ligger i vägen för sina friska syskon.

Ofta allvarligt om katten måste snittas

Katter har inte förlossningsproblem särskilt ofta men när de väl kommer till veterinären brukar det vara allvar. Dessutom är det, jämfört med stora hundar och större djur, mycket svårare att rätta till kattungar som ligger fel i födselkanalen. För katter spelar det oftast inte så stor roll om huvudet eller bakkroppen kommer ut först men om det är trångt har huvudet en bättre öppnande förmåga i utdrivningsskedet.

Ultraljud och röntgen

Innan ett beslut om kejsarsnitt fattas undersöks och röntgas kattmamman. Veterinären kan då få reda på hur många ungar hon bär på, i vilket läge de ligger, om två ungar kommer samtidigt etc. Man kan också göra ett ultraljud för att få ett säkert besked om kattungarna lever och mår bra.

Mildare narkosmedel idag

Om det bestäms att ett kejsarsnitt är bästa lösningen sövs kattmamman med en skonsam narkos för att minimera påverkan på ungarna och snabba på återhämtningen. Förut kunde ungarna vid ett snitt vara ordentligt påverkade av narkosen och ha svårt att komma igång. Med moderna narkosmedel brukar ungarna pigga på sig när de blivit torkade och masserade en stund.

Plockar ut ungarna

Snittet görs i buken mellan juverraderna varifrån veterinären tar fram livmodern och gör ett litet hål där ungarna plockas ut en i taget. När andningsvägarna är frilagda och navelsträngen är avklippt torkas och masseras ungarna. Sedan läggs de intill mammans spenar.

Lukt av mjölk

Ibland kan juvret behöva lite massage så det börjar lukta mjölk. Med hjälp av lukten letar ungarna sig fram själva trots att de ännu inte kan se någonting. Mamman slickar dem kring analöppningen för att urin och avföring ska komma igång. Ungarnas diande stimulerar också sammandragningen av livmodern.

I undantagsfall vill inte kattmamman kännas vid sina ungar efter ett snitt. Men ofta gör hon det när hon fått komma hem till sin invanda miljö. Problemen kan bero på att honan är stressad av den främmande miljön.

Du vet att förlossningen är på gång när:

  • Mjölkproduktionen ökar
  • Kroppstemperaturen sjunker en grad (38.5 grader) normalt 39,5 grader, ta gärna tempen på din katt de sista dagarna
  • Magen blir mjuk och sjunker
  • Katten tvättar sig ofta i stjärten
  • Katten blir orolig och du kan se de första värkarna genom lätta sammandragningar
  • En katthona ska föda sina ungar efter 58:e dygnet och före 71:a dygnet - för tidigt eller för sent födda kattungar har mycket svårt att överleva
  • De flesta honkatter föder själva, men vill att matte eller husse "håller tass"
  • Kattungar kan födas både med svansen först och med huvudet först

Under förlossningen bör du kontakta din veterinär om:

  • Honan krystat mer än två timmar utan att föda fram någon kattunge
  • Krystvärkarna ej återkommer efter två timmar och honan har kattungar kvar i magen
  • Honan är utmattad och har kattungar kvar i magen. Kattungar kvar i magen innebär en säker död om du inte tar honan till veterinär
  • En kattunge verkar ha fastnat i kanalen och du inte kommer åt att dra ut den själv
  • Honan inte fått ut alla moderkakor, hon kan behöva en penicillinkur

Efter födseln bör du kontakta din veterinär om:

  • Honan blöder kraftigt.
  • Honan får illaluktande flytningar
  • Honan verkar apatisk och slö
  • Honan får feber
  • Honan saknar aptit
  • Honan inte tar hand om kattungarna - en förstföderska vill oftast att man "håller tass" första dygnen