Tänk på att alltid klättra rakt upp eller rakt ner för en backe – inte snedda. Om hästen förlorar fotfästet kan den börja glida på snedden, och det är mycket svårare att parera. Var också noga med vilket underlag du väljer så att det inte är halt eller väldigt ojämnt.
Anpassa klättringen efter hästens kondition, styrka och förutsättningar i övrigt, så att den inte blir överansträngd.
Klättra uppför med häst
Det är mycket viktigt att du står i fältsits när du klättrar uppåt – annars hamnar hästen i bakvikt och får svårt att balansera er. När en häst klättrar uppför förflyttas dess tyngdpunkt framåt och därför måste du göra samma sak. Ju brantare det är desto mer anstränger hästen sin rygg och bakbensmusk-ulatur och du måste göra allt för att inte öka den ansträng-ningen. Höj dig då mer ur sadeln, så flyttas även din tyngdpunkt framåt. Om det är svårt att hålla balansen är det bra att gripa tag i hästens man. Låt hästen ha ganska fria tyglar så att den får full rörelsefrihet i halsen.
I mindre branta kan du rida i alla gångarter, men riktigt branta backar ska bara ridas i skritt eller galopp. Trav innebär en för hård belastning på höftleder och rygg.
Klättra nerför med häst
Klättring nerför är bra träning för en häst som har svårt att samla sig. Den tvingas kröka sina haser och bakknän, och sätta bakbenen längre under sig – precis vad vi eftersträvar vid all annan träning. Klättring nerför ska bara göras i skritt, eftersom frambenen belastas hårt. Om det går att undvika ska klättringen nerför inte vara lika brant som uppför.
Även utför ska ryttaren undvika att belasta hästens rygg och bakdel. Ha sätet nära sadeln, utan att sitta ner. Överlivet ska vara i en ganska upprätt position. Om du lutar dig för mycket framåt kan hästen få framvikt och förlora balansen. Stöd händerna på mankammen om det behövs.
Även unghästar och konvalescenter (beroende på typ av skada) mår bra av klättring. Led dem gärna upp och ner för lagom branta backar. Du får träning på köpet!