Var tredje hund som fyllt elva år beräknas uppvisa något tecken på hjärnförändring.

Att hunden åldras kan vara både en berikande och en ångestfylld process. Att se hunden mogna, utvecklas och samla goda erfarenheter får oss som hundägare att må bra. Den kära vännen har ett bra liv och själva så är vi rätt nöjda med att vi kan ge hunden just detta.

När hunden däremot börjar visa ålderstecknen så blir vi påminda om att hundens livstid är så mycket kortare än vår och samtidigt gör sig den egna dödligheten påmind. Att man dessutom haft så många år tillsammans gör ju att man inte riktigt kan föreställa sig livet utan sin speciella vän. Att man därtill i slutänden oftast ska behöva fatta ett beslut om när hunden inte längre kan leva ett värdigt liv, är en tung börda att bära.

Åldersförändringar på hund

Åldersförändringar hos hund äger rum vid olika åldrar beroende på hundens storlek. De största hundarna får åldersförändringar redan vid 7-8 år medan de riktigt små hundarna kanske inte visar tecken på åldrande förrän de är en bra bit över 11 år. Sedan varierar naturligtvis processen också från individ till individ.

Precis som hos alla levande varelser förändras hunden både fysiskt och mentalt med åren. Förutom eventuellt stelhet i lederna kan man ofta se att hundens beteende förändras. Hunden kanske reagerar långsammare, blir mindre självständig och har mindre ork. Det kan vara svårt att veta vad som är mentalt och vad som är fysiskt, men även hundens beteendeförändringar har en fysiologisk förklaring.

Förändringar i hjärnfunktionen

En studie visar att hjärncellernas struktur bryts ner med tiden och nervcellerna blir färre vid stigande ålder. Hundens hjärnmassa blir faktiskt mindre och hjärnan blir lättare. Som en följd av detta kommer informationen som skickas inom nervsystemet att transporteras långsammare. Till exempel färdas information från ögon och öron till hjärnan i ca 360 km/timmen på ung hund, medan hastigheten kan vara så långsam som 80 km/timmen på en gammal hund.

När vissa celler i hjärnan inte fungerar så blir hundens närminne sämre och den kan reagera långsammare. Även hundens långtidsminne kan komma att påverkas genom att nedsatt lungkapacitet och sämre elasticitet i blodkärlen leder till att hjärnan utsätts för syrebrist. Genom att öka syretillförseln till den gamla hundens hjärna, tros man markant kunna förbättra hjärnfunktionen. Följaktligen torde en frisk och aktiv hund kunna få färre senila förändringar och dessutom med ett långsammare förlopp än en hund som är sjuk eller inte aktiveras ordentligt.

Var tredje hund som fyllt elva år beräknas uppvisa något tecken på hjärnförändringar.

Fakta hämtade från Svenska Kennelklubbens broschyr "Den gamla hunden".