Vad var det som gjorde att du letade efter en omplacering på Hundstallet?

Jag hade nyss mist min ena pointer som var gammal. Jag hade bara tänkt ha en hund för att se hur det kändes efter så många år med två hundar. Men min pointer som var van vid att ha en hundkompis blev så ledsen när hennes kompis försvann.

Efter några veckor började jag så smått titta på hundstallets hemsida. Det var min syster som först såg Grynet (som numera heter Luvan).

Fördelen är helt klart känslan av att kunna hjälpa en hund till ett bättre liv. Jag visste att en hund hos oss skulle få det bra med en snäll hundkompis, lite ensamtid, mycket kärlek, motion och aktivitet. Nackdelen är att man aldrig kan veta hur mycket jobb det blir samt att hunden inte är försäkrad från liten så om oturen är framme kan det blir kostsamt.

Ewas hund Poppie är glad att ha fått en hundkompis igen.

Hur gick det till? Från ansökan till när du fick ta hem Luvan

Jag kontaktade Hundstallet fredagen den 27 september på telefon. Jag berättade vilken hund jag var intresserad av och berättade lite om mig själv. Senare på dagen fyllde jag i en intresseanmälan.

 

Följande dag fick jag ett sms från Hundstallet med frågan om jag ville komma och hälsa på Luvan och på onsdagen den 1 oktober åkte jag dit första gången. Hon var mycket mindre än jag trodde men fullkomligt bedårande. Hon hade tre valpar men de fick jag inte träffa vid denna tidpunkt då de var för små. Jag kunde först hämta Luvan när hennes valparna var åtta veckor. Väntan var olidligt lång men jag fick ändå möjligheten att komma till Hundstallet fem gånger under denna tid så att Luvan skulle kunna lära känna mig lite innan.

Hur kommer det sig att Luvan fanns hos Hundstallet?

Luvan omhändertogs via länsstyrelsen på grund av vanvård tillsammans med 65 andra hundar från samma ställe. Luvan är en spanielblandning som hittades i en liten bur med sina tre valpar. Hon hade fullt med tandsten, var mager, omusklad och kunde varken stå eller gå. Vi tror dock inte att hon blivit slagen då hon varken är rädd för hundar eller människor.

Nu när du haft Luvan hos dig ett tag, hur har hon det hos er och vad betyder hon för er?

När hon kom till oss var allt nytt för henne, tv, radio, diskmaskin med mera. Det var kul att se henne titta på tv för första gången. Hon är en otroligt mjuk och väldigt kärvänlig liten vovve. Vill gärna sitta i knäet hela tiden.

I början ville hon inte gå med på promenader. Hon bara satte sig ner. Det gällde att ta det lugnt så hon inte blev överansträngd. Hon har nu varit hos oss i några veckor och hänger gärna med på promenad. Hon är inte mager längre och har börjat få lite muskler. Hon springer lös på vår stora tomt och har till och med börjat leka med min pointer som fullkomligt avgudar henne!

När vi läste profilen på hundstallets hemsida stod det att hon inte var rumsren, att hon inte kunde gå i koppel eller vara ensam. Idag går hon fint i koppel, hon är i stort sett rumsren och vi tror inte det blir några problem med att vara ensam. Hon och Poppie är hos min syster som jobbar hemma hela dagarna så de är i stort sett aldrig ensamma. Hon har på kort tid blivit en i familjen och vi känner oss lyckligt lottade som fått en sådan guldklimp. Tänk sen när det blir lite ljusare och varmare, då kan vi lära henne simma, springa med när vi cyklar, kanske blir det agility, nosework, rallylydnad eller till och med fågeljakt. Vem vet. Vad det än blir för aktivitet som hon faller för så är den en sak som är säker. Vi har fallit pladask för denna lilla rödluva <3