När en hund försvarar en resurs gör den det av en rädsla för att mista sin skatt. En morrning är ett budskap: "Kom inte nära, låt mig vara, ta inte min sak." Anledningen till detta kan vara mångfacetterad och handlar inte nödvändigtvis om er relation – så ta inte hundens beteende personligt. Vissa hundar behöver tränas i att släppa vissa resurser som kan vara farliga för hunden att ha. Och vissa människor behöver träna på att låta hundar ha sina värdesaker ifred. Kring en hund som försvarar en resurs bör vi alltid vara respektfulla, visa att vår avsikt inte är att konkurrera och aldrig ta till hårda tag eller dominans.
Naturlig kommunikation hos hundar
Hundar är jagande rovdjur och revirhävdande flockdjur. För dem är det helt naturligt att hålla på sina resurser och kommunicera med sina artfränder om något inte känns bra. Så undviks konflikter och fysiska sammandrabbningar. En morrning över en matskål eller en rynkad nos och en höjd överläpp kring ett tuggben kan dock få hundägare att oroa sig, anse att hunden har fel i sin sak och bör stävjas. Det förhållningssättet gör att naturlig kommunikation ur hundens perspektiv växlas upp och utvecklas till ett problematiskt beteende som kan bli mycket farligt.
Förstå hundens art och beteende
Vi behöver börja med att förstå arten hund. I naturen delar ofta föräldradjur med sig till sina ungar, men rovdjur är också beredda att ta resurser från andra för att säkerställa sin egen överlevnad om det råder brister på mat. För dem är även utrymme en viktig aspekt. Finns det yta finns möjlighet till avstånd, vilket dämpar konflikter och bidrar till harmoni inom en flock. Att kunna gå undan med sitt byte och försvara det i en specifik zon minskar risken för konflikt. Därför uppskattar hundar avskildhet och eget utrymme när de har något av värde. Vi bör börja med att ge dem det, speciellt hundar med tydligt resursförsvar.
Brist på resurser ökar resursförsvar
Forskning visar att brist på resurser kan leda till ökat habegär och resursförsvar, särskilt i fångenskap – något som även gäller hundar. När tillgången på exempelvis liggplatser eller tuggben är begränsad tenderar resursförsvaret att öka. En del valpar har tidigt upplevt denna brist, om spenarna inte räckt till åt den stora valpkullen, eller om utfodringen av fast föda har skett ur en skål många valpar ska dela. Om hunden sedan i sitt nya hem får erfara att matte eller husse är och petar i matskålen, kräver att hunden ska tolerera deras närvaro kring tuggben, knuffar ner hunden från soffan för att själv få plats, eller är noga med ett rangordningstänk – ja, då göder vi hundens upplevelse av att brister råder och att konkurrens är av vikt.
Beteendet kan eskalera om det inte hanteras rätt
En annan orsak till resursförsvar är att vi oavsiktligt kan lära hunden att bli osäker kring resurser. Om man tidigt petar ut saker ur hundens mun i tid och otid, eller fnyser och bannar första gången hunden säger “låt mig vara” (morrar), eller än värre, tar tag i hunden och ska lära den veta hut, kan detta skapa en känsla av osäkerhet, stress och rädsla. Detta eldar på ett resursförsvar. Om denna oro och morrning bestraffas kan vi tysta ner hundens morrande, vilket vore katastrofalt då vi skolar hunden i att inte förvarna utan bara växla upp tyst och slutligen bita. Det är en farlig och oförutsägbar hund, men orsaken var aldrig hundens fel.
Hur hanterar man en hund som morrar över sina skatter?
Så, hur ska vi bemöta en hund som morrar när den vaktar en resurs? Först och främst, börja med att minska hundens behov av att skydda resursen genom att inte göra den till en raritet. Ge hunden mer och oftare av det som försvaras. Se även till att hunden får vara ifred, ostörd av alla i familjen och absolut även utomstående på besök. Ge exempelvis tuggben på en lugn och avskild plats, där den får vara ifred. Se till att benen är små nog att ätas upp utan att det blir rester att vakta. Undvik att placera resurser i trånga utrymmen som under ett bord eller i hallen – välj istället mer avlägsna platser i hemmet där hunden kan gnaga ostört, såsom en mjuk bädd eller på en pläd i ett separat rum.
Undvik konfrontation och konkurrens om resurser
Skippa direkt konfrontation eller konkurrens om resurser. Att hota eller använda dominans gör situationen värre. Undvik att luta dig över hunden, stirra på den eller sträcka dig mot resursen. Förvarna alltid din närvaro om hunden har en resurs: “Här kommer jag”, “Hej Ludde” – det dämpar stress då överraskningsmomentet tas bort.
Efter att du gett hunden möjlighet att tugga ben ostört i några dagar, börja (efter din förvarning) att med ett lågaffektivt bemötande passera hunden. Gå i båge, titta inte rakt på hunden utan håll blicken åt sidan och tala lugnande. Kasta till hunden ett extra ben eller en godbit, oavsett om den morrar eller inte. Genom att ge, och inte ta, ändrar du hundens förväntningar.
När hunden börjar känna sig trygg i din närvaro, fortsätt med att ge olika godbitar. Repetera detta 3-4 gånger (men inte mer) så kommer hunden associera din närvaro med något positivt. Det är viktigt att träna i små etapper och inte överbelasta hunden på en gång.
Plocka undan när det behövs
Om hunden försvarar föremål som pinnar, leksaker eller liggplatser kan du använda samma metod. Om hunden samlar saker för att vakta dem, plocka undan föremålen mellan träningspassen, gärna medan hunden är ute på promenad. Med tiden och träning kommer hunden kunna ha ett fåtal leksaker framme utan att känna behovet av att vakta dem. Har du en tik och märker att intresset för föremål ökar vid löp, kan veterinärvård vara nödvändig för att hantera eventuell skendräktighet. Om föremålsintresset är mer inriktat på att tugga på saker eller äta oätliga föremål, kan det vara dags att se över hundens kost för att säkerställa att den får i sig rätt näring och tillräckligt med tuggben.
Lär in signalen "tack" eller "loss"
När hunden är bekväm med din närvaro vid sina resurser är det dags att träna in ett positivt “Tack tack” som innebär att hunden öppnar käftarna och frivilligt släpper föremålet, hellre än att du sträcker dig och tar det ur hundens mun. Börja med en leksak som inte är särskilt värdefull. När hunden tar tag i leksaken, erbjud en godbit eller annan rolig sak som den tycker om. När hunden öppnar munnen för att ta det du erbjuder, säger du "Tack, tack" och belönar, utan att ta hundens resurs. Upprepa detta, några repetitioner varannan dag räcker bra. Utveckla med tiden så att du säger "Tack, tack" innan du visar belöningen. Om hunden släpper föremålet på din signal har du lyckats lära hunden betydelsen av "Tack, tack".
Träna på att ge och ta
För att lära hunden att ge ifrån sig ett föremål kan du utveckla träningen genom att få hunden att lämna det på plats och sätta sig på avstånd. Efter “Tack tack” går du själv en bit ifrån platsen resursen lämnats, peppa och peka så att hunden följer dig bort. Be om sitt/stanna kvar och beröm och belöna, avsluta med en frisignal som “varsågod” – efter frisignalen får hunden återvända till resursen som lämnats en bit bort. När hunden lärt sig detta utan tvekan kan du börja öva på att du går emellan (ryggen mot hunden som sitter och väntar och fronten mot resursen), böjer dig ner och petar på eller slutligen tar upp föremålet för att sedan ge tillbaka det direkt eller ge hunden frisignal. Balansen mellan att ge och ta tillbaka föremål uppmuntrar hunden till samarbete, och du bör ge tillbaka oftare än du tar. När hunden har förstått detta koncept kan du börja öva med föremål av högre värde, se då till att även belöna med något av högre värde.
Att tänka på vid resursförsvar
Vissa hundraser är mer benägna att försvara resurser än andra, eftersom de är avlade för territoriellt försvar eller för att skydda boskap. Om en sådan hund inte har ett revir att bevaka kan dess instinkt riktas mot resurser i hemmet. Dessa hundar kan vara mer generösa när de är på andra platser där resurserna inte tillhör dem.
Sjukdom eller smärta kan också påverka en hunds reaktivitet. Den vänligaste hunden kan plötsligt bli utåtagerande om den har ont eller är sjuk. I sådana fall är det viktigt att söka veterinärvård, och först efter att smärtan är behandlad kan man börja träna samspel kring resurser.
Om hunden har en åkomma som påverkar hunger, som inälvsparasiter, kan även resursförsvar öka då det styrs av hunger. Om så behövs, givetvis förekommer träckprov och avmaskning innan träning påbörjas.
Undvik triggers på försvar
Undvik att ge hunden leksaker som piper eller låter som döende bytesdjur, samt saker som triggar jaktinstinkten, som en boll som kastas repetitivt. Dessa kan förstärka resursförsvar och oönskade beteenden.
Och du, kom ihåg: resursförsvar är ingenting att "träna bort". Det är naturligt för hundar. Du vill istället öva på samspel kring värdesaker och främst lära dig hundens språk och hur du själv kan kommunicera icke-konkurrens.