Vad är aggression hos hund?

Aggression är en samling av beteenden som bottnar i ilska eller rädsla, beteenden som syftar till att skrämma bort, be om ett ökat avstånd, lugna någon annan eller hota och slutligen skada. Hundar är inte aggressiva, men de kan ta till aggression i olika situationer om de känner sig pressade. Det finns en stor och viktig skillnad.

Är hunden aggressiv eller rädd?

Rädsla och ilska är egentligen två sidor av samma mynt. Det är två grundläggande känslor som hänger ihop och påverkar varandra. Båda känslorna har varit avgörande under evolutionen som svar på hot; rädsla skyddar hunden genom att få den att undvika farliga situationer, medan ilska ger hunden kraft att försvara sig.
När en hund känner sig hotad och inte kan fly kan den gå från att vara rädd till att bli arg som en reaktion på frustrationen av att inte kunna undkomma situationen. Denna växling kan ske snabbt; en ihopkrupen rädd hund kan plötsligt vända upp och bita istället. Hunden är fortfarande rädd men har, på grund av läget, behövt gå till försvar istället för reträtt. Alla arga hundar är inte rädda, men många rädda hundar kan bli arga.

Varför debuterar reaktivitet/aggression i slyngelåldern?

Under den så kallade slyngelåldern, puberteten, unghundsperioden — ja, kärt barn har många namn — så genomgår hundar en stor förändring. Deras hormoner skenar, de blir starkare, snabbare och får mer energi, de blir mer medvetna om sina nedärvda egenskaper och med dem kommer behov. Hundar blir även könsmogna under denna period, och med det kommer tankar och känslor om fortplantning, vilket kan driva hundar till att intressera sig mer för det motsatta könet och visa större motstånd mot samma kön.

Ibland förmänskligar vi uttrycket i form av att kalla det trots, slyngel fasoner, hävdelsebehov och liknande. Och visst kan testosteron bidra till ökad konkurrenstänk och sporra driften att utmana. Men orsaken till att saker och ting spårar ur under unghundsperioden är sällan hundens fel. Vi, däremot, är de enda som kan bidra med lösningen.

Orsaker till att “aggression” debutera i unghunden

  • Hormonella förändringar och synen på det motsatta könet kan påverka. Hanar kan ha svårare att umgås friktionsfritt med andra hanhundar, exempelvis. Ofta gäller det hanhundar i ungefär samma ålder. Detsamma gäller tikar, och där kan även löpcykeln spela in. En tik som känner sig parningsredo vill locka till sig hanar och driva bort andra tikar för att öka sin chans att få para sig.
  • Ökad energi, styrka och kraft som inte tas tillvara på genom motion och träning blir till överskottsenergi som behöver ett utlopp; ibland blir resultatet en utåtagerande hund. Rädslor och osäkerhet på grund av erfarenheter som valp kommer till kraftigare uttryck i unghunden, och en tidigare mild osäkerhet kan växla upp till aggressiva beteenden hos unghunden.
  • Brister i socialisering och miljöträning kan vara boven. En hund som inte har socialiserats och miljötränats rätt som valp, kommer att ha svårare att hantera nya situationer och möten med andra hundar och människor som unghund. Bristen på positiva erfarenheter och träning i hur hunden bör agera kan resultera i att hunden reagerar med rädsla eller aggression när den möter okända.
  • Inlärda mönster och förväntningar kan orsaka utåtagerande hos en unghund. En valp som fått hälsa på allt och alla, dra sig fram till hundar på promenaden och umgåtts med småbarn utan en stöttande vuxen guide kan få förväntningar på hög energi i umgänge; farhågor kan ha satt sig, och i den pubertala tonåringen förvandlas uttrycket till något kraftfullare än valpen kunde uppbringa.
  • Fysiska dilemman gör även debut i den fullvuxna kroppen, vilket kan leda till frustration. Smärta på grund av ledbesvär, överbelastning, skador eller sjukdomar gör oftast debut i unghundar, och det är inte ovanligt att hundar som ofta tar till aggression även har ont.

Beteenden som kan tyda på aggression hos hund är:

Vokalisering:

Skällande: Dova och grova skall som riktas mot individen hunden ämnar skrämma.
Morr: Syftet är att be om ett ökat avstånd och varna individen som pressar hunden (hundar kan även morra av välbehag eller vid lek).

Kroppsspråk:

Stelhet: En spänd kropp kan indikera att hunden gör sig redo för attack.

Höjd svans: En rest och stel svans är ett tecken på spänning och fokus i ett pressat läge. Hunden kan även vifta på svanstippen som en avledande manöver inför en attack; detta sker främst hundar emellan.

Ragg (rest päls på manke/bakdel): Indikerar att hunden är rädd, osäker eller arg. Reser hunden ragg baktill förtydligar hunden sin intention att backa/dra sig ur läget (rädsla). Rest ragg fram till förtydligar hundens storlek och hotbilden ökar (ilska). Rest ragg längst med hela ryggen är en mix av båda känslorna (hundar kan resa ragg vid uppspelthet och under lek utan att det är ett hot).

Framåtlutad kropp: Att hunden lutar sig framåt kan tyda på att den är redo att attackera.

Ögonkontakt: Intensiv, oförändrad ögonkontakt kan ses som en hotfull gest.

Mun och tänder:

Visa tänder: En visad tandrad är ett tecken på att hunden är obekväm, rädd eller arg, och beteendet är ett hot om bett.

Lufthugg: Att bita eller lufthugga utan att faktiskt bita är ett eskalerat varningstecken.

Fysisk kontakt:

Stöta till: Hundar kan trycka nosen hårt mot någon de vill skrämma, då utan att bita; mer som en kraftig stöt.

Fysiskt tryck: Att använda kroppen för att trycka ner någon annan är ett annat sätt att avväpna ett hot eller få kontroll över någon som skrämmer.

Undvikande beteende: En hund som försöker undvika ögonkontakt, tittar bort, sänker nosen, visar ögonvita, hukar sig ner eller visar buken, eller sänker svansen under magen, uppvisar rädsla och önskemål om avstånd. Om den pressas (ur hundens perspektiv) kan förhållningssättet växla till aggressivt beteende.

Viktigt om tolkningen av hundars kroppsspråk

Det är viktigt att förstå att ett tecken inte är ett budskap. En morrning eller visad tandrad är inte en indikation på aggression om resten av hundens kroppsspråk inte förmedlar samma sak. Man ska känna till detaljerna, men när man tolkar hundars signaler så tittar man alltid på helheten.