Hej Linda, du undervisar i hästkunskap och forskar om hästars välfärd. Vad anser du är viktigast för att ge sin häst ett bra liv?
– Till att börja med behöver vi tillfredsställa hästens fysiska behov genom sådant som bra foder, möjlighet att vila, lämplig temperatur, tillräcklig rörelse och att den får social kontakt med andra hästar.
– Därefter handlar det om att säkerställa att hästen kan känna sig trygg. Vad trygghet är kan vara lite olika för olika individer, men det handlar mycket om att hästen ställs inför rimliga krav och förstår vad vi vill att den ska göra. Det måste finnas en förutsägbarhet i omgivningen, det gäller oavsett vad du ger hästen för arbetsuppgift. Att få vara del av en flock där individerna kommer överens med varandra skapar också trygghet.
Riksanläggningarna utbildar framtidens ridlärare, stallchefer, kuskar, hästskötare och så vidare. På vilket sätt ingår hästvälfärdsfrågorna i undervisningen?
– Djurskydd och hästens beteende finns på schemat för samtliga utbildningar och hästvälfärdsfrågorna diskuteras inom dessa ämnen. Sedan är nivån och ämnesinnehållet förstås anpassade efter vilken typ av utbildning och vilken utbildningsnivå det gäller. Hippologerna har även djuretik på schemat, i årskurs 1 kommer det en forskare från SLU och diskuterar etiska frågor kring träning och hästhållning med studenterna.
– Under mina hästkunskapslektionen lyfter jag ofta att olika människor har olika syn på vad man bör använda hästar till. Studenterna kommer under sina yrkesliv att möta personer som är kritiska till hästhållning. Då är det viktigt att kunna sätta sig in i andras perspektiv och att ha funderat på var man själva står och har för etiska gränser.
– Vid sidan av undervisningen i sal hålls diskussionerna kring hästens välfärd levande i all hantering. Vi pratar om det när hästarna skos, under ridning och när studenterna har stalltjänst. Så det genomsyrar hela verksamheten, både teoretiskt och praktiskt.
Hur har synen på hästars behov och på hästhållning förändrats sedan du själv började rida?
– Jag började med hästar för 50 år sedan och många i min generation hade mor- eller farföräldrar med anknytning till lantbruk och djur. Det fanns en bredare vana vid djurhantering, som för mig personligen ledde vidare till en agronomutbildning och fördjupad hästkunskap.
– Med tiden har hästarna gått från att vara arbetsdjur till sällskapsdjur, vilket givetvis är en stor förändring. Vi människor har också förändrats – vi har bättre privatekonomi, mer tid för hästen och större möjlighet att hjälpa den om den blir skadad eller sjuk. Veterinärvården har utvecklats och det forskas mer om hästar, vilket gör att vi har bättre koll på vad de behöver.
– Som exempelvis ridlärare bör man tänka på att dagens unga inte alltid har samma förutsättningar i form av allmän djurkunskap. Du ska inte bara lära dem rida utan måste också få med den där djurkunskapen. Annars finns risk för att hästarna förmänskligas på ett sätt som kan vara till nackdel för dem.
Om du får spekulera, hur ser framtiden för hästhållningen ut?
– I grunden är jag positiv, jag tror att vi har goda förutsättningar att ge hästarna ännu bättre liv i framtiden. Hästar i fångenskap svälter inte lika ofta som vilda djur, och när de är sjuka får de medicin och behandling. Dagens hästar har det på många sätt bättre än hästarna på säg 70-talet. Klart att det finns utmaningar, men det har i mina ögon varit en positiv utveckling.
– Samtidigt behöver man tänka på helheten. Tiden vi spenderar med hästarna måste givetvis vara bra, men det gäller även de andra kanske 22 timmarna på dygnet. Visst kan hästen tränas och vara med oss, men den behöver dessutom få sitt hästliv.
Hur tror du att tränandet av hästar kommer att utvecklas?
– Förhoppningsvis kommer kunskapen om hästen och dess behov fortsätta att öka, vilket ger oss bättre och bättre förutsättningar att träna och rida den korrekt. Kanske leder ökad fritid till att vi även börjar göra andra saker med våra hästar än att ”bara” träna på det traditionella sättet?
– Att träna och tävla är inte något negativt så länge man lyssnar på hästen och anpassar arbetet utifrån individens förutsättningar. Men vi bör undvika att ryckas med av yttre prestationskrav, rid- och körkonsten måste komma först, alltid. Ett stort ansvar ligger förstås på ridlärare och tränare. Oavsett om det handlar om trav, dressyr eller något annat.
Vad anser du att Hästkontraktet fyller för funktion?
– Poängen med Hästkontraktet är att det tydligt lyfter fram vad som är viktigt för hästen. Vilket ger den mindre erfarna hästägaren hjälp med vad han eller hon bör tänka på, samtidigt som det blir en nödvändig påminnelse till oss som är lite mer erfarna.
– Jag tycker att flera av punkterna inbjuder till att fundera på hur hästen upplever sin situation, det är väldigt nyttigt. Sedan är det inte enkelt i praktiken alla gånger, livet som hästägare handlar om ständiga avvägningar. Men med Hästkontraktets tio punkter kommer du långt!
Så här många har skrivit under Hästkontraktet hittills: