Hästar som fodras med hösilage bör vaccineras mot botulism.

Grovfoder

Hö eller hösilage är det vanligaste grovfodret som många gånger täcker hästens hela näringsbehov. Höet ska vara grönt, bladrikt, lukta gott och inte damma eller vara mögligt. Det ska vara bärgat på en odlad vall och gärna före eller precis runt midsommar. Hö som bärgats sent kan ha sämre näringsinnehåll, men framförallt är stjälkarna är grövre och axen större. För att kunna göra en riktig foderstat där man vet att hästens näringsbehov är tillfredsställt, måste man göra en näringsanalys av det hö man fodrar med. 

Räkna med att en häst behöver minst 1,2 kilo (*TS 75-80%) hö/100 kilo vikt. Det betyder att en häst som väger 500 kilo bör få minst sex kilo hö - detta är en minimirekommendation, för att hästen ska kunna täcka sitt fiberbehov. Näringsanalysen ger en hänvisning till om exempelvis mer energi = större giva och/eller extra protein behöver tillföras.

Hösilage är konserverat, inplastat gräs som inte torkats lika länge som hö, och som innehåller mindre mängd vatten än ensilage. Hösilage blir vanligare och vanligare, men ställer stora krav på både skördemetod och förvaring. Vid bärgningen kan döda djur, till exempel möss eller kaniner, råka plastas in i balarna. Då finns risk för tillväxt av bakterier som bildar gifter, vilket kan leda till en sjukdom som kallas botulism. I värsta fall kan hästen dö av sjukdomen. Därför bör alla hästar som fodras med hösilage vaccineras mot botulism.

En hösilagebal bör inte vara öppnad längre än fyra till fem dagar – i synnerhet inte under den varma årstiden. Därför bör stora hösilagebalar bara användas i stora stall med många hästar. När balen öppnats eller plasten gått sönder kommer syre in, konserveringsprocessen påverkas och fodret blir dåligt med risk för mögeltillväxt. Idag finns det småbalar att köpa för den som har ett mindre antal hästar.

Även hösilaget bör analyseras, dels för att få koll på näringsinnehållet, men dels för att veta hur hög vattenhalten är. Om hösilaget har en vattenhalt på 50 procent ska hästen för att täcka sitt behov av stråfoder ha minst två kilo (TS 50%)/100 kilo vikt, det vill säga tio kilo för 500 kilo häst.

Tänk på att grovfodret bör delas upp på flera givor fördelat över dygnet för att tillgodose hästens behov av att äta ofta. Det bör inte gå mer än fyra timmar (max sex timmar) mellan måltider.

Mineraler och vitaminer

Med en väl sammansatt foderstat ska hästen inte behöva extra vitaminer. Dräktiga ston, högpresterande hästar och unghästar kan ibland, beroende på innehållet i foderstaten i övrigt, ha behov av tillskott av vitaminer.

Mineraler kan behöva komplettera foderstaten och finns att köpa som färdiga blandningar. Mineraler och spårämnen behövs för ett starkt skelett, för musklerna och en rad andra funktioner i kroppen.

Generellt sett innehåller gräs och växter låga halter av selen i Sverige, det är oftast kompenserat för i färdigfoder producerat i Sverige, men bör därför se upp om man fodrar med foder producerat utanför Sverige. Brist på en eller flera mineraler kan leda till nedsatt allmäntillstånd, till exempel muskelsvaghet, matt hårrem, men det är lika viktigt att inte överdosera då det kan leda till förgiftningsymtom i stället.

Koksalt tillför man hästen genom att sätta upp en saltsten i boxen eller på betet. Saltbehovet varierar med värme och ansträngning och därför måste hästen alltid ha fri tillgång.

Kraftfoder

Kraftfoder används för att komplettera högivan hos den växande eller arbetande hästen, men många hästar klarar sig fint på ett bra grovfoder.

Kraftfoder bör delas upp i flera givor per dag och hästen bör inte få mer än 0,4 kilo kraftfoder/100 kilo vikt vid varje fodring. Om hästen får för stora givor åt gången kommer en för stor del av fodret gå osmält genom tarmarna, vilket ger en rubbning i tarmfloran och i värsta fall leder till kolik.

Havre, hel eller krossad, är det traditionella kraftfodret, men idag är det vanligare att ge processade kraftfoder i form av pellets och müsli. Havre har en bra sammansättning av protein, energi, växttråd, fett och lågt i stärkelser. Tillsammans med hö och mineraler är havre tillräckligt för de flesta normalpresterande hästar.

Korn användes tidigare som komplement till havre i framförallt arbetshästars foderstater. Det innehåller mer energi än vad havren gör, huvudsakligen i form av stärkelse. Korn bör därför inte ges till hästar eller ponnyer som lätt lägger på hullet. Det är direkt olämpligt att ge till hästar som har haft fång. Korn har en hård kärna och måste alltid krossas för att hästen ska kunna tillgodogöra sig näringen.

Vetekli är framför allt ett fibertillskott, vilket är bra för matsmältningen. Det innehåller också höga halter av fosfor, B-vitaminer, magnesium samt en del råprotein, men nu för tiden används ofta andra proteinkällor. Vetekli kan ges fuktat i små doser (inte mer än 0,5 kilo/dag eller högst 0,1 kilo/100 kilo kroppsvikt). För stor mängd vetekli kan ge obalans, till exempel för höga halter fosfor kan leda till kalkbrist.

Sojamjöl innehåller höga halter protein och fett, men har lägre nivåer kolhydrater (energi) och ges bara till hästar med stort proteinbehov.

Vegetabiliska oljor, exempelvis rapsolja eller linfröolja, kan också användas om man behöver tillföra mer energi, men vill undvika kolhydrater.

Linfrö, förutom att det innehåller linfröolja, bildar ett slem som sägs kunna ha en skyddande effekt på mag- och tarmslemhinna. Linfrö och loppfrö kan ges för att förebygga problem om hästen får i sig sand.

Saftfoder

Betfor har en hög fiberhalt, men innehåller mycket socker. Betfor ska användas som komplettering till annat foder och inte som huvudsaklig kraftfodergiva. Betfor ska alltid blötas och svälla innan det ges till en häst, annars kan hästen få foderstrupsförstoppning och/eller kolik när det sväller i magen.

Häll på dubbelt så mycket vatten som betfor i en hink och låt stå någon timme. Pelleterad betfor tar längre tid att svälla. Låt inte färdig betfor stå för länge – den jäser lätt.

Morötter innehåller karoten som ombildas till A-vitamin. De ska vara rengjorda, de får inte ha frusit och inte vara mögliga eller ruttna.

Melass kan användas i små mängder för att det är energirikt och för att förbättra smaken på annat foder. En häst bör inte få mer är 0,5 kilo melass/dag.

Allra viktigast när det gäller utfodring av häst är att göra en ordentlig grovfoderanalys och sedan räkna fram en foderstat för varje enskild häst, beroende på ålder och hur mycket hästen rids och tränas. Generellt sett överskattas ofta mängden träning en häst utgör, för högt energiintag kan leda till övervikt och ökar risken för skador och sjukdomar som insulindysreglering.

Foderstatsprogram kan vara till hjälp, flera finns att använda på nätet utan kostnad, bland annat hos HästSverige.

*TS = torr substans