Två tredjedelar av kroppens vatten finns inne i cellerna och resten befinner sig utanför cellerna och utgörs av blodplasma, vätskan mellan cellerna, lymfa och vätskan i mag-tarmkanalen (vilket hos en 500 kilos-häst motsvarar cirka 70 liter).
Hästen gör dagligen vätskeförluster via träck, urin, avdunstning från hud och andningsvägar och hos den arbetande hästen även genom svett (10-15 liter/timme hos en 500 kilos-häst). Hos det digivande stoet kan vätskeförlusterna via mjölk uppgå till cirka 2-4 procent av kroppsvikten per dag.
Dessa vätskeförluster måste kompenseras och det gör hästen via foder (betesgräs innehåller 80 procent vatten) och metaboliskt vatten (vatten som bildas inne i cellerna vid cellens metabolism).
För lågt vattenintag kan påverka prestationen
För hästen som står på stall utgör dricksvattnet den absolut viktigaste vattenkällan. En häst i vila behöver få i sig 5 liter vatten per 100 kg kroppsvikt varje dag. Hästen är i vätskebalans när intag och förlust av vatten är lika stora. Ett för lågt vattenintag kan direkt påverka hästens foderintag men också dess prestation.
Hästens, liksom andra däggdjurs vätskebalans, regleras inom snäva gränser - dels genom frisättning av anti-diuretiskt hormon (ADH) som gör att urinen innehåller mindre vatten, och dels av törstmekanismen som stimulerar djuret att dricka. Blodets natriumkoncentration (natrium = del av vanligt salt) styr frisättningen av ADH och törstkänslan.
Vattenkopp räcker inte alltid
Det vanligaste sättet att vattna hästar är via en automatisk vattenkopp. Ofta har dock dessa en för hästen för lågt flöde och dessutom antagligen en för liten vattenyta.
I en studie gjord vid SLU visade det sig att hästar som hade en vattenkopp med ett flöde på 2-3 liter/minut inte tillgodosåg sitt vattenbehov och gick ner i vikt. När dessa hästar erbjöds vatten ur hink ökade vattenintaget med 30-40 procent. En annan studie vid SLU har visat att om hästar får välja själva dricker de hellre ur en hink än ur en vattenkopp.
Fri tillgång på vatten är viktigt för hästen,särskilt om man fodrar med torrt grovfoder. En längre period med tillgång till foder och utan tillgång till vatten kan vara en orsak till störningar i mag-tarmkanalen och eventuellt leda till kolik.