- Men det var inget kall att bli just veterinär, kan jag inte påstå. Visst var jag lite djurintresserad, och blev medlurad till att börja rida, men jag valde mellan att bli läkare eller veterinär, berättar Charlie Lindberg.

När man kan göra ett sådant val låter det som om du hade väldigt bra betyg?
- Jag fick gå om ett år på gymnasiet, så egentligen inte. Jag fick ett stort C i kemi, men det berodde mest på att jag och läraren inte gillade varandra. Och att jag var rätt pratsam… Men jag fick skärpa till mig, och sen valde jag veterinärhögskolan för det kändes mer rätt.

Efter en händelserik studietid i Stockholm på 70-talet, där det oftast var kor, grisar och får som fick studenternas uppmärksamhet, och militärtjänst på slakteri- och bageripluton (!) i Umeå, styrde Charlie kosan till de gamla hemtrakterna i Östergötland – en klinik i Linköping blev första anhalten i karriären.
- Där lärde jag mig massor. Främst på smådjur men vi hade även Kolmårdens Djurparks djur som kom till oss, vi opererade en schimpans och någon tiger.

Hästarna lockade i Skåne

Efter några år skickades Charlie till djursjukhuset i Helsingborg, för att få mer hästerfarenhet. Tanken var att han skulle komma tillbaka till Linköping efter några år, men så blev det inte.
- Jag fick göra mycket kirurgi i Helsingborg, operera mycket. Vi skruvade ben, tittade in i bukar, jag hade en bra chef så jag fick vara med på det mesta.

Tio år blev det i Helsingborg, och även ansvar för veterinärbiten på ett travstuteri i Örkelljunga under samma tid. När det var dags att röra på sig blev det egen verksamhet ett tag, innan en gammal kollega hörde av sig och fick med sig Charlie till ATG-kliniken på Jägersro i Malmö.
- Jag fick tjänsten där när en gammal vän skulle åka till Oman och rädda kameler. Jag blev kvar i 20 år, konstaterar Charlie.

Hästintresset har funnits där hela tiden, efter att han väl valt vilken linje hans yrkesliv skulle ta.
- Jag red hellre än bra, kan man väl säga. Jag är ingen ryttare i den bemärkelsen. Men min fru red och hade haft hästar hela sitt liv när vi träffades, och det har gått över till vår dotter.
Hemma på gården i Össjö utanför Munka-Ljungby finns idag fyra hästar, främst för dotterns skull.

Bytt kliniken mot kontoret

Så hur hamnade då Charlie Lindberg på Agrias huvudkontor i Stockholm?
- Efter att ha suttit i Skadeprövningsnämnden i tio år så var jag bra insatt i försäkringsvärlden. Jag träffade på Per Åberg, som var chef för Agria för 15-16 år sedan, på Flyinge och han tyckte att jag skulle börja jobba hos honom. Så jag tog en deltidstjänst hos Agria, samtidigt som jag hade mina dagar på Jägersro och även Helsingborg.

Idag pendlar Charlie upp till Agrias huvudkontor två dagar i veckan, där han hjälper Agrias kunder med sin expertis. Han har också mycket kontakt med veterinärer på klinikerna runt om i landet. Och han vill inte släppa kontakten med verkligheten.
- Jag gör fortfarande en del hästbesiktningar när folk hör av sig. Det är jättekul, jag har mycket kontakt med kunder och ombud, och vill vara ute och träffa folk. Och så stänger jag aldrig av telefonen…

Och det slutar inte där – Charlie är sedan många år även FEI-veterinär i fälttävlan och hoppning, och är aktiv på tävlingar i Skåne. Han har även skrivit flera böcker tillsammans med hästskribenten Ingrid Andersson, och delar med sig av sina kunskaper på veterinärsidorna i Tidningen Ridsport.

Ingen rast och ingen ro under 40 år - hur länge orkar du hålla på?
- Till de bär ut mig med fötterna först! Det är ju fortfarande så himla roligt.