När Ulf Axelson växte upp på 60- och 70-talet spenderade han loven hos sin farbror, där intresset för de tyngre raserna och att köra häst väcktes. Ulfs fru Annika har ridit sedan barnsben och hennes ridhästar fick sällskap av en nordsvensk när de flyttade till Anfastorp utanför Falköping. På en premiering 2012 var det ett ardennersto som fångade deras uppmärksamhet och hon blev starten på parets avelsverksamhet.
Idag finns det tio ardennrar på gården, tre är avelsston och så deras avkommor, men även ett tvåårigt hingstämne och en valack. Ett par hästar för många, enligt Ulf. 14-åriga Vissla såg dessutom till att årets fölperiod blev lite väl spännande.
Vanligt med två foster
– Vi verkar ha en stam som har lätt för att få tvillingar, det har hänt oss flera gånger att vi upptäckt tvillingfoster på ultraljudet. I år hade vi tre ston dräktiga, där den ena var dräktig med tvillingar men det upptäcktes i tid. Sto nummer två kastade tvillingar två månader före fölning och så var det Vissla då...
När det närmar sig fölning övervakas stona med kamera och den aktuella natten vaknade Ulf vid 03.00 för att titta till stoet.
– Då hade hon inte fölat. När jag vaknade vid 05.00 och tittade igen hade hon fölat, så jag väckte Annika och sa att nu är det klart. Men så tittade jag lite extra noga och då såg jag att det var två föl i Visslas box.
Tvillingarna missades trots ultraljud
Trots ultraljud ”enligt konstens alla regler” hade man inte upptäckt att Vissla hade två foster i magen.
– Vi har alltid ultraljudat för att slippa det här problemet, men nu missades det. Det kan ju bli så under en period, att de ligger så nära varandra att det är svårt att se.
De två fölen levde men storasyster, som kom först, var väldigt liten.
– Hon vägde nog runt 30 till 35 kilo, ett normalstort ardennerföl väger det dubbla. Den fölungen kunde gå raklång under mammans mage, lillasyster var mer normalstor, lite åt det mindre hållet men inget ovanligt.
Det mindre fölet fick sedan lunginflammation efter ett dygn, med en temp på närmare 40 grader.
– Då tänkte jag att nu är det kört. Men det är en tuff liten tjej så att hon klarade det, hon är nog norra Europas dyraste ardennerföl, säger Ulf med ett litet skratt.
"En liten otursfågel"
Efter att ha delat mage med sin tvillingsyster hade fölet även problem med hovarna.
– Hon hade väldigt konstig benställning bak när hon föddes och kom inte upp förrän efter tre timmar. Stoet hade väl legat trångt. Hon fick bockhov, ett problem som har kommit tillbaka och som hon ska opereras för nu. Det är en liten otursfågel.
Ulf och Annika har alltid haft Agrias foster och föl-försäkring på sina uppfödningar, som sedan har övergått i veterinärvårdsförsäkringar. Detsamma gällde för tvillingarna Visa och Visett, samt mamma Vissla.
– Det är man tacksam för idag när man har haft en sådan resa. Och även om stona kastar eller om fölet dör så får man ju faktiskt någon krona.
Vad skulle du säga är tjusningen med just ardennern?
– Dels tycker jag att de är roliga att köra, dels är de även så lugna och sansade. Det är som terapi när man går ut och pratar med dem och klappar dem, det ger ro.