Hej Staffan, berätta, hur kom ”barfotastudien” till?
– Jag känner Peder Fredricson sedan 80-talet, vi är goda vänner, och jag har följt hans karriär både sportsligt och veterinärt på nära håll. När han började prata om att han ville testa att ha en av sina topphästar barfota tänkte jag att ”jaja, det där är väl en typisk Peder-idé”. Jag måste erkänna att jag var ganska skeptisk.
– Sedan började Peder tävla hästar barfota och jag såg att de trivdes och rörde sig lätt, han upplevde dessutom att de drabbades av färre skador. Peder tyckte att det var konstigt med så lite uppmärksamhet i media kring den förändring han hade gjort, trots att den i vårt tycke var ganska revolutionerande.
– Jag tänkte att detta var väldigt spännande, framför allt hans hälsomässiga erfarenheter. Så jag kontaktade professor Lars Roepstorff vid SLU för att höra om det gick att göra något typ av vetenskaplig undersökning. Det var precis innan OS, jag skrev även ett brev till Agrias vd Agnes Fabricius med en kort projektbeskrivning. Hon hade semester men svarade direkt efter de olympiska spelen, där Peder både tog lagguld och individuell medalj, och hälsade att ”Agria är på”.
Är det här med skor eller ej något du har funderat på tidigare under din veterinära karriär?
– Faktiskt inte, för mig har det varit självklart med skor på hästarna. Jag har nog haft fördomen att det är en viss kategori ryttare som har sina hästar barfota och att det inte fungerar på toppnivå. Att proffsen skulle plocka av skorna fanns liksom inte på kartan.
– Det var modigt av Peder att ta det här steget, dessutom med sina allra bästa hästar. Han sa något klokt som jag har funderat mycket på, att man ofta hör prat om vilka hästar som kan gå barfota och att det inte är för alla. Men han vill vända på det, vilka kan inte ridas utan skor? Vi är så insnöade på att järnskor på hästarna är det normala. I stället kanske vi skulle fråga oss i vilka situationer och vid vilka aktiviteter de behöver skorna.
Vilken fas av projektet är ni inne i just nu?
– Vi är mitt i intervjufasen, som handlar om att samla in bakgrundsfakta så att vi kan göra så bra mätningar som möjligt när vi kommer dit (läs mer om projektupplägget här). Det vi genomför nu är alltså djupintervjuer med erfarna yrkespersoner som är utvalda enligt ett vetenskapligt mönster. Exempelvis kan det handla om landslagsveterinärer, ryttare och hovslagare.
Har det dykt upp något intressant hittills?
– Det dyker upp intressanta erfarenheter och anekdoter hela tiden. Många av de intervjuade berättar om konkreta fall, de har kanske provat att ha en viss häst barfota och har reagerat med att ”shit, det funkar faktiskt”.
– Flera intervjupersoner poängterar att hästens hov har utvecklats med evolutionen under många tusen år till det optimala redskapet, för både stötdämpning och grepp. Spikar vi på en järnsko kanske vi förhindrar något? Generellt är folk positiva till projektet men det finns mycket tyckande, så vi hoppas kunna lära oss mer.
– Sedan får vi inte glömma att många hästar behöver skor, det kan handla om hornkvalitet eller vilket underlag de arbetas på.
Apropå slitage, ibland hör man att barfotahästarnas hovar tejpas på tävling. Stämmer det?
– Nej, det stämmer inte. Men när Peder började rida hästar barfota hade han en period då han plastade hovarna som förstärkning, lite som man kan göra på föl, tills de hade vant sig. När hovarna väl hade härdats slutade han med plasten, det är bara något man gör på känsliga hästar under en övergångsperiod.
När är det nödvändigt med skor på hästen, skulle du säga?
– Om du tävlar på gräs kan du behöva slå på en lätt sko för att kunna brodda. Hade hästarna bara hoppat på rakt spår hade de nog klarat det utan brodd, men det kan bli halt i svängarna.
– Sedan kan vissa hästar behöva slitskydd om de rids mycket ute, på hårda underlag. Skyddet kan vara skor eller någon typ av barfotaboots. Alla Peders hästar går utan skor och de rids mycket ute, exempelvis på naturbanan. Ibland kan de som är lite känsliga ha på sig en ”toffla” när de tränas på grusvägar och liknande.
Måste man inte ha hästarna broddade i hagen om det är halt?
– Jag vet att Peder har haft sina utan skor i hagen hela vintern. Och mina hästar har faktiskt också gått barfota – nu bor vi i och för sig i Skåne men även här har det varit växlande underlag med snö, fruset och barmark. Hanteringen har varit lättare när vi inte har behövt brodda och vi har sluppit snöstyltor.
– Det är mindre halt för hästen att gå barfota än obroddat med skor, även om brodd ger allra bäst grepp. Så om underlaget i hagen är sådant att hästen riskerar att halka och skada sig, då bör den förstås broddas.
Hur ser din roll i projektet ut framåt?
– Tanken är att vi i teamet, när vi har sammanställt intervjuerna, ska komma fram till vilka anatomiska strukturer hos hästarna vi vill fokusera på mätmässigt. Är det hovled, gaffelband eller något annat vi vill mäta skornas påverkan på? Att titta på allt samtidigt går inte, höghastighetsfilmningarna genererar enorma mängder data, man måste välja.
– Vi kommer att rigga upp all teknisk utrustning på Grevlundagården i slutet av våren och gör då mätningar när hästar, med och utan skor, hoppar och rids på rakt och på böjt spår. Där har Lars Roepstorff spetskompetensen, jag finns med och stöttar praktiskt.
Vad hoppas du att det här ska leda till?
– Jag är framför allt nyfiken på barfoteriet ur ett veterinärt perspektiv, alltså när det kommer till hästhälsoaspekten. Vi behöver lära oss mer om hur hoven fungerar i rörelse och under belastning, och hur mekaniken påverkas av skor. Den här enskilda studien kommer inte att kunna ge alla svar, men att väcka frågorna är viktigt i sig. Det får fler och fler att börja fundera.
Har du några farhågor?
– Det är viktigt att vi bygger upp kunskap och erfarenhet om hur en barfotahov ska skötas och hur man successivt vänjer in hästen. Att rycka skorna av en häst och säga ”tack och hej” är inte schysst, oerfarna hästägare behöver någon att ”hålla i handen” som lotsar dem rätt. Sedan behöver hjälpmedlen utvecklas, så att det finns bra ”tofflor” och liknande man kan använda. Exempelvis om en häst blir lite ömfotad på ett visst underlag.
– Samtidigt, det pratas mycket om naturlig hästhållning. Hästar är födda utan skor och de flesta har levt sina tre första år utan, under den tiden har de sprungit ganska mycket. Vi behöver helt enkelt vara nyfikna och söka kunskap om vad som är bäst för hästarna, och sedan dela den vidare på ett transparent sätt. Utan att det blir dogmatiskt.
Medverkande i ”En studie kring rörelser och krafter med och utan skor”
- Lars Roepstorff, forskare och professor på institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
- Peder Fredricson, i skrivande stund världsetta i hoppning, som under senare år har tränat och tävlat på högsta nivå utan skor på hästarna. Detta med positiva erfarenheter.
- Staffan Lidbeck, veterinär vid Löberöds hästklinik.
Studien sker i samarbete med Agria Djurförsäkring.
– Agria har under flera år strävat efter att minska risken för hästar att drabbas av hältor. Nu går vi in i en ny studie tillsammans med ett dreamteam i hästkunskap. Jag har stora förhoppningar om att vi kan få ett resultat som på sikt kan komma fler hästar och hästägare till nytta, säger Agnes Fabricius, vd i Agria Djurförsäkring och initiativtagare till kunskapsprojektet #stoppahältan.Lars Roepstorff, Staffan Lidbeck, Agnes Fabricius och Peder Fredricson.