Ridningen blir vägen till normalt förhållningssätt till sin kropp
Sjukgymnasten Margareta Håkanson vet vad hon pratar om. Sedan början av 1990-talet har hon arbetat med hästassisterad terapi i olika former och för många diagnoser; ätstörningar, olika smärttillstånd, psykiska sjukdomar, stroke och fysiska funktionsnedsättningar. När det gäller unga tjejer med ätstörningar är grunden för ett tillfrisknande att acceptera sin kropp.
- Jag fann att många av de här tonåringarna hade ridning som hobby och för att bli en bra ryttare krävs att man kan kommunicera med hästen genom kroppen och för det krävs att man har en bra relation till sin kropp. Så just ridningen kan bli vägen till ett normalt förhållningssätt till kroppen, säger Margareta.
Hästen blir utmärkt träningsredskap
För människor med fysiska funktionsnedsättningar och kroniska sjukdomar kan hästen vara en förutsättning för ett värdigt liv, menar Margareta. Man bibehåller kroppens funktioner och kan bygga både kondition och muskelstyrka även om kroppen inte är fullt fungerande, vilket bevisades i det som kan sägas blev startskottet för ridterapi: Olympiska sommarspelen 1952.
- Javisst! Danskan Lis Hartel tog silver i individuell dressyr och blev den första kvinnliga medaljören i ridsport.
Lis Hartel drabbades av polio 1944 och blev totalförlamad. Med envishet och en vilja av stål påbörjade hon ett intensivt träningsprogram och lyckades ta tillbaka rörligheten i armarna och delvis även i benen. 1947 hade hon tagit sig till den Skandinaviska eliten och trots att hon var helt förlamad från knäna och neråt lyckades hon alltså ta olympiska medaljer.
- Den stora skillnaden mellan hästars och hundars inverkan på människors hälsa ligger i att hästen kan bära människan och direkt påverka ryttaren med sina rörelser, säger Margareta. Dessutom har hästen, såvitt jag vet, inga kulturella eller religiösa negativa laddningar.
Läs hela artikeln här.