– Eftersom hältor står för hälften av alla skador på hästar finns det god anledning att undersöka möjliga ledtrådar om hur vi kan minska skadorna. När det gäller barfota eller inte spelar flera faktorer in i beslutet som en individuell bedömning av hästen, hovkvalitet och vilket underlag hästen går på, säger Agnes Fabricius, vd på Agria.

Lars Roepstorff har sammanställt slutsatserna i en projektrapport som presenterades under Gothenburg Horse Show. De mest intressanta resultaten gällande den oskodda hästen är hur själva hoven ökar i rörelse, hur hovens rotation påverkas, hur länge hoven är i luften samt hovens glidfas när den landar på marken. I och med att hoven tillåts vara mer flexibel är det rimligt och logiskt att tänka sig att detta ger bättre stötdämpning, inte bara internt i hoven utan också längre upp i benet.

– Genom att beräkna belastning i exempelvis hovleden eller djupa böjsenan när hästen arbetar med eller utan sko så kan vi få mycket viktig information som kan användas för att förklara positiv eller negativ effekt av skoning, säger Lars Roepstorff.

Detta i sin tur är den nödvändiga grunden för att kunna ge rekommendationer kring om, när och hur det kan vara lämpligt att arbeta hästen skodd respektive oskodd.

Lars kan också konstatera att med mindre vikt på hoven, jämfört med en tung järnsko, behöver hästen inte lyfta benet lika högt under svävningsfasen. Snabbare accelerationer gör att hästen kan växla snabbare mellan understödsfas och svävningsfas.

– Vi ser att hästen blir mer lättfotad, vilket i sin tur kan vara en förklaring till att oskodda hästar kan bli snabbare både över och mellan hinder, och därmed öka prestationen.

Förändrat rörelsemönster

Analyserna visar också att rörelsemönstret förändras vid barfota när det gäller hur länge hoven är i marken jämfört med i luften. Den barfota hästen lyfter inte benet lika högt, den får därmed en snabbare växling mellan när hoven är i marken och i luften.

Det innebär att hästen kan hålla hoven i marken längre under varje steg, därmed kan den öka antalet steg vid en given hastighet. Allt arbete för att förflytta sig, vare sig det rör sig om förflyttning rakt fram, acceleration eller uppbromsning, snabba svängar eller hopp, sker under den tid som hoven har kontakt med marken. Det innebär att den barfota hästens arbete blir effektivare.

Glider längre vid landning

När den barfota hoven landar i marken ser Lars att den glider något längre, orsaken kan vara att en vassare kant på skon bygger upp material framför hoven så att den inte glider lika långt som utan sko. Här kan dock underlaget under ridtesterna ha påverkat resultatet.

Ökad rörelse i hoven

Det visar sig också att hovens interna rörelse förändras på flera sätt. På den barfota hästen syns mer utvidgning över trakterna. Inre och yttre trakten har större rörlighet i vertikal riktning i förhållande till varandra. Den ökade rörligheten antas helt enkelt bero på att en styv järnsko som är fäst med söm förhindrar den naturliga rörlighet som syns vid barfotagång.

Den barfota hoven visar också en ökad vidgning och därmed ett större rörelseomfång, samt en ökad sammandragning av hoven under överrullningen. Ett mycket intressant fynd är att det kan ses en ökad sammandragning av trakterna också strax innan hoven sätts i marken.

– Vissa av dessa resultat ligger i linje med vår förväntan. Studiens kvantifierade data är en nödvändig förutsättning för att kunna forska vidare kring hur olika faktorer påverkar hovvidgningen samt för att studera hovens hälsoperspektiv i framtiden, säger Lars Roepstorff.

Förutom Lars Roepstorff, forskare och professor vid institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi vid Sveriges lantbruksuniversitet, medverkar Peder Fredricson och veterinär Staffan Lidbeck i barfotastudien.

Ladda ned den populärvetenskapliga rapporten om barfotastudien

Se filmen från pressmötet på Gothenburg Horse Show: