Först ut var dressyren där Christoph Hess, domar- och tränarveteranen bakom filosofin ”The happy athlet”, bjudits in till Flyinge och Strömsholm för att på båda platserna hålla symposium för aktuella ekipage att nominera till unghäst-VM. Samtliga ekipage red under översyn av Christoph och fick efter ritten guidning inför den fortsatta utbildningen av respektive häst. Bo Jenå och Jan-Ove Olsson, ansvariga för uttagningen till unghäst-VM, inspekterade ekipagen från sidan och var båda eniga om att det såg mycket bra ut.

- Vi har en rad mycket spännande ekipage som är aktuella i år, säger Jan-Ove och får medhåll av Bo. Det känns som om ryttarna ha matchat dem klokt, vilket känns väldigt viktigt med dessa unga hästarna, fortsätter han.

I samband med lunchpausen höll Christoph, Jan-Ove och Bo ett litet föredrag om den unga hästens hållbara resa från unghäst till internationell Grand Prix, något som går helt i linje med Agria Djurförsäkrings satsning #stoppahältan.

Christoph poängterar vikten av att ge den unga hästen en bra grund, både för att få en hållbar häst men även för att det går betydligt lättare att bygga upp den mot Grand Prix senare.

- Man ska också komma ihåg att varje häst har sin egen talang och det är vårt ansvar som ryttare och tränare att ta vara på den. En häst kanske inte är så talangfull som 3-4-åring, men däremot kanske den med rätt träning blommar ut som 7-åring, säger han.

1997 arrangerades de första, internationella klasserna i dressyr för unga hästar, något Christoph  hyllar.

- Beslutet att skapa speciella klasser för unghästar var mycket bra, säger Christoph. Det ger en bra helhetsbild av hästarna, vilket är viktigt inte bara för hästarna utan även för domarna och har även gett en internationell samsyn på unghästutbildning, menar han.

Jan-Ove är även A-domare i exteriör och säger att det är de totala proportionerna som är det viktiga.

- Detta tillsammans med en god balans och en häst harmoni är viktiga nycklar, menar han. Varje ryttare måste tillsammans med sin tränare ha en förståelse för sin hästs unika exteriör och anpassa utbildningen därefter.

Både Christoph, Jan-Ove och Bo är rörande överens om att ridbarheten är en stor grundpelare och att man som ryttare tidigt måste lära hästen att förstå och bli känslig för hjälperna. Utbildningen av ryttare är minst lika viktigt och förståelsen att peka på sig själv i stället för hästen om något inte går som man har tänkt sig.

- För att nå Grand Prix så måste hästen till exempel ha naturlig talang för piaff och passage, menar Bo. Men här finns också en risk och det är att när de har lätt för det så lockas man som ryttare att visa lite mer hela tiden och då kan man i stället bränna ut hästen. Det gäller att ha tålamod och fingertoppskänsla när man utbildar unga hästar och har man det så kan det bli riktigt, riktigt bra, fortsätter han med ett leende.

Träningen av de unga hästarna måste vara långsiktig med rimliga mål på vägen.