I Henrik von Eckermanns stall finns idag en utvald skara fyrbenta stjärnor. Efter en lång karriär som gjort honom bäst i världen kan han numera välja vilka hästar som passar just honom allra bäst – så har det inte alltid sett ut.

Anpassar sig efter individen

Under åren som beridare red han ett stort antal hästar och fick anpassa sin ridning efter varje individ. Ena hästen kunde vara en stor och stark hingst, nästa ett elektriskt sto. Idag har Henrik von Eckermann förmånen att ha hästar som är precis som han vill ha dem och ganska lika – känsliga hästar som står högt i blod. Men trots det gäller det att finjustera och anpassa sig efter hästen.

– Min stil, så som jag rider, den har ju utvecklats under åren. Om jag ser tillbaka tio år så red jag väldigt olika mot vad jag gör idag. Men jag har alltid anpassat mig efter hästarna, varje häst är en egen individ, jag tror att det har varit min styrka. Den röda tråden finns där men det är fortfarande anpassat till vilken häst jag sitter på.

Börjar försiktigt

Den röda tråden för Henrik von Eckermann är att han till exempel alltid är noga med uppvärmningen.

– Då är det just uppvärmning, de första 15–20 minuterna begär jag inget av hästen. Skritt, trav och galopp i lätt sits för att just bara värma upp kroppen och få hästen att slappna av.

Även när det kommer till stall och utevistelse försöker Henrik von Eckermann anpassa upplägget efter varje häst.

– Alla hästar går inte ihop, man måste självklart vara väldigt försiktig när det kommer till hingstar, men även när det gäller ston och valacker. De passar inte alltid tillsammans. Hästarna behöver kontakt med varandra men på ett säkert sätt. Det handlar inte bara om att de kan skada sig om de står och sparkar i boxväggen eller i hagen, det skapar också onödig stress hos hästen. Vissa hästar kanske trivs mitt i stallet medan en annan trivs bättre att stå i hörnet.

Alla hästar vill inte tävla

Många hästägare har en målbild för hur deras liv med häst ska se ut. Men det är inte alltid hästen har samma motivation som ryttaren. Är du tävlingsryttare som vill satsa krävs en viss typ av häst, är du hobbyryttare som helst vill rida i skogen passar en annan häst kanske bättre.

– Med mina hästar har jag en känsla av att de verkligen tar initiativ i träningen och i tävlingsmomentet. Det finns ett drag i dem, som för mig känns som att de är motiverade för sin uppgift. Men självklart finns det hästar som man känner att nej, den vill inte. Och det måste man acceptera, säger von Eckermann och fortsätter:

– Det handlar kanske inte alltid om att hästen inte vill, utan att man är på fel nivå. Ibland kan det räcka med att plocka ner den i klasserna, så får man fram den där viljan när hästen tycker att det är lätt. Att sätta hästar i klasser där de inte hör hemma, det skapar ett obehag hos hästen. Alla hästar är inte gjorda för att tävla de stora klasserna, eller att tävla överhuvudtaget.

Matchningen är viktig

Det kan också vara så att ryttaren inte passar till just den hästen.

– Det behöver inte handla om att den ena ryttaren rider bättre än den andra, utan man fungerar bara inte som ekipage. Det finns många exempel där väldigt bra ryttare har ridit en häst som sedan har blivit såld till en mindre rutinerad ryttare, där hästen plötsligt har utvecklats till en riktigt bra tävlingshäst. Bara för att man passar bättre tillsammans.

– Jag tycker det är väldigt viktigt att kunna lägga prestigen åt sidan och acceptera att inte alla hästar passar just ditt sätt att rida, och i stället försöka se till både hästens och ryttarens bästa.