Islandshästen är en liten robust häst som kan bära mycket vikt, vilket gör att många ryttare kan rida och ha glädje av den. Rasen är mycket uppskattad för sina extra gångarter, passgång och tölt. Det finns tävlingar där ryttare får chansen att tävla och visa upp dessa speciella gångarter, men för den som inte är intresserad av tävling så fungerar den även bra som turridning- och fridtidshäst. Eftersom den är naturligt pigg och nyfiken går det också alldeles utmärkt att ägna sig åt till exempel Natural Horsemanship, vilket Helena Hultborn utövar med sina hästar.
Helena Hultborn med Dagur och Ovaentur
Helena Hultborn
Född: 1981
Bor: Stockholm
Hästar: Dagur är född 1991 e: Vindur frá Bakkakoti
Ovaentur är född 2008 e: Vefur frá Eikarbrekka
Vad har du för hästbakgrund?
– Jag började rida när jag var åtta år. Min mamma sa nej hela tiden för att hon tyckte att det var en farlig sport. Sen såg hon en annons om islandshästridning nära vårt landställe. Vi åkte dit och det var en jättehärlig familj som hade ett gäng hästar. Deras dotter och jag var jämngamla, vi blev snabbt kompisar och rätt var det var så fick jag vara med på ett ridläger hos dem. Det var så det började. Efter ett tag köpte jag, mamma och några vänner två hästar som vi delade på, men snabbt efter det så hittade jag Dagur. Jag fick honom på en lektion på ridskolan där vi red och blev helt kär. Han var jättejobbig och ryckte tyglarna ur händerna på den som satt på och det tyckte jag var en utmaning. Jag ville köpa honom och ridskolan ville inte ha kvar honom, så affär blev det!
Hur länge har du haft dina hästar?
– Dagur var sju år när jag köpte honom från ridskolan där jag red, de hade precis fått honom från Island då. Nu har jag haft honom i 13 år och han är en pigg 20 -åring. Lille Ovaentur har jag bara haft i drygt ett år. När min mamma skulle köpa häst bestämde hon sig för att titta på ett sto vid namn Idja. När vi kom till stallet för att titta på henne fanns även hennes son Ovaentur där och jag blev blixtförälskad!
Vilken utbildning har hästarna?
– Dagur var i stort sett bara insutten när han kom från Island, så jag har tränat upp honom själv kan man säga. Jag håller på med natural horsemanship enligt ett program som Pat och Linda Parelli har gjort. Det handlar om att kommunicera med hästen på deras språk och hitta ett samspel och samarbete. Jag arbetar mycket från marken med kommunikation, samling och allt som behövs för att få en bra ridning. Desto mer jag håller på med detta desto roligare är det! Det är så kul att se hur olika hästarna är från varandra. Jag har börjat träna Ovaentur från marken för att få en bra relation och samspel med honom. Han är extremt social och vill vara med hela tiden och hitta på saker. Han kommer springande i hagen när han ser mig och undrar vad vi ska göra. När jag väl tagit ut honom ur hagen så vill han inte gå in igen även om han har en underbar flock som är väldigt lekfull. Han vill hellre hänga med mig!
Vem tränar du för?
– Jag rider inte vanlig islandshästridning utan jag följer Parellis program. Jag har dock tagit hjälp av instruktörer som är specialiserade på gångarter för att få till en bra tölt och samling. Jag går kurser för en amerikans instruktör som är utbildad via Parelli och har även varit på Parellis ranch i Florida i 6 veckor och gått kurser. Sen gäller det att man övar och försöker utvecklas på egen hand. Det som jag tycker är väldigt bra med Parellis program är att det finns studiematerial som man kan ta hjälp av om man fastnar.
Tävlar du någonting?
– Jag har mina hästar som hobby. Jag tävlar inte och har aldrig gjort det. De är mina kompisar som jag bara älskar att umgås med kan man säga. Det kan hända att jag kanske kommer att tävla med min lilla när han blir inriden och klar.
Varför skaffade du just islandshäst?
– Det var bara för att jag började rida på dem från det att jag var liten och sen blev jag fast.
Vad skiljer islandshästen från andra typer av hästar?
– Jag har aldrig haft mycket kontakt med andra raser men om man jämför med till exempel halvblod tror jag islänningar är lite mer stabila mentalt, men jag kan inte säga så mycket om skillnaden eftersom jag inte har någon erfarenhet om andra raser.
Vad har du för mål?
– Att ha kul! Ha en bra relation och ett bra samspel. Kunna göra roliga saker med mina hästar som utvecklar både dem och mig.
Vad är det absolut bästa med islandshäst?
– Mentaliteten
Julia Bardach och islandshästen Blida
Julia Bardach
Född: 1991
Bor: Täby
Häst: Blida från Agersta, född 2003 e: Ómur frá Horni 1
Hur länge har du haft Blida?
– Jag köpte Blida när hon var fyra år. Då hade hon haft ett föl och var i princip helt oriden.
Vilken utbildningsnivå ligger hon på idag?
– Öppen klass skulle jag säga. Vi har bara tävlat 3 tävlingar hittills i fyrgång och tölt men med väldigt fint resultat. Nu senast visade jag henne på en avelsbedömning på Strömsholm. Det kändes extra roligt eftersom hon fick superfin kritik och det var jag som visade upp henne. De flesta hästägare anlitar professionella ryttare för att visa deras hästar.
Hur kom det sig att du köpte en islandshäst?
– Det började med att min mamma blev medryttare på en islandshäst som jag i min tur blev medryttare på när mamma köpte en egen. Som liten red jag kontinuerligt på en 4H-gård där det fanns hästar av olika raser.
Tränar du för någon instruktör?
– Jag brukar träna för Josefin Olsson som är C-tränare och B-instruktör.
Vad har du för mål med din ridning och för Blida?
– Jag brukar sätta upp delmål för oss. Ett mål var att visa henne på avelsbedömningen och det har jag uppnått. Nästa mål är att rida SM 2012!
Vad är det bästa med Islandshästen?
– Jag älskar gångarterna, det är något jag skulle sakna om jag hade en annan ras. En annan egenskap jag verkligen gillar är att de känns som ”urhästar”. De är tåliga och friska.
Julia Österlund rider på Island
Julia Österlund
Född: 1989
Bor: Vasastan, Stockholm
Häst: Framtíð frá Hömluholti född 2010 e: Sámur frá Hömluholti
Hur länge har du haft Framtíð?
– Jag har ägt henne sen hon föddes. Hon föddes på en gård på Island under tiden jag var där och jobbade. Jag visste att jag ville ha ett föl så jag valde ut två dräktiga ston som jag tyckte var fina. När jag kom ut till stallet klockan åtta på morgonen hade Kóróna frá Hömluholti fölat och där stod Framtíð. Då visste jag att det var henne jag ville ha. Planen är att hon får vara kvar på Island tills hon blir 2,5 år innan jag tar med henne till Sverige och börjar hantera henne.
Vad har du tänkt använda Framtíð till?
– Min förhoppning är att Framtíd ska bli mitt framtida avelssto, men till en början vill jag ha en trevlig ridhäst som jag kan starta i lite klasser.
Vad har du för häst-bakgrund?
- Jag började rida på ridskola när jag var sex år. När jag blev äldre började jag jobba där som ungdomsledare och lite extra som ridlärare. När jag var 14 år åkte jag för första gången till Island på praktik och när jag tog studenten så åkte jag tillbaka till Island i tio månader. Efter det har jag jobbat både på gårdar i Sverige och på Island. Senaste gården som jag jobbat på är den gård där Framtíd är född och fortfarande är kvar på.
Tränar du för någon instruktör?
– Ute i Vallentuna har jag hjälpt till att träna en unghäst som heter Dímmi. Jag har även passat på att låna en av gårdens mer skolade hästar och ridit lektion för Dímmis ägare.
Varför skaffade du just islandshäst?
– Jag fastnade för Islandshästarna när jag var runt 14 år, men höll parallellt på med dressyr. Vid 17-18 års ålder gick jag helt över till islandshästarna. Det jag fastnade för var att de är så fulla av energi som de mestadels använder till att bjuda framåt. De är också väldigt trevliga i lynnet just eftersom de har kvar så pass mycket av sin flockkänsla och är uppväxta utomhus. Islandshästarna är generellt väldigt explosiva men uppmärksamma och vakna på ryttaren.
Vad skiljer islandshästen från till exempel ett halvblod?
– Deras flockbeteende och lynnet som generellt är stabilare.
Vad är det absolut bästa med islandshäst?
– Att det kan vara så mycket styrka och energi hos en så pass liten häst och deras speciella gångarter. Tölten för att den är bekväm att sitta i och du kan känna hela hästen röra sig under dig, och passen för att det är en så snabb och speciell gångart. Plus att de är väldigt säkra på foten ute i skog och mark.