Ormbett hos hund

Under våren vaknar ormarna till och är aktiva under hela den varma perioden. Hundar blir vanligen bitna i nosen eller i tassarna. Det vanligaste symtomen vid ormbett är en kraftig svullnad vid bettstället, allmänpåverkan och smärta. Ormbett kan vara livshotande, om du misstänker att din hund blivit biten av en orm ska du alltid söka veterinär omedelbart.

Symtomen uppstår snabbt, oftast ses tydliga symtom redan inom en timme.

Vanliga symtom är

• Kraftig svullnad vid bettstället
• Påverkat allmäntillstånd, trötthet
• Smärta vid bettstället
• Bitmärken, två små parallella prickar/hål efter ormens huggtänder
• Kräkningar och diarré kan förekomma

Det är inte alltid ett ormbett märks direkt då det händer, men ofta hör man att hunden piper till då den blir biten.

Huggormsbett kan innebära olika grader av giftöverföring och symtomen varierar beroende på hur mycket gift som överförts vid bettet och var hunden har blivit biten.

Om giftöverföring har skett blir de flesta hundar trötta och allmänpåverkade inom någon timme efter de blivit bitna. Karaktäristiskt vid ormbett är en tilltagande smärtande svullnad vid bettstället.

Det vanligaste är att hunden blir biten i nosen, läppar och nosrygg kan bli kraftigt svullna och svullnaden kan sprida sig över ansiktet och ner under hakan. Om hunden blivit biten i en tass svullnar tassen och svullnaden sprider sig ofta upp längs benet med hälta som följd.

Så behandlas ormbett på hund

Hos veterinären ges smärtstillande medicin samt dropp. Ofta behandlas hunden med så kallat ormserum, ett motgift som minskar giftets påverkan på kroppen.

Veterinären tar blodprover för att undersöka hur kroppen påverkats. Provtagningen syftar till att se eventuell påverkan på lever, njurar, hjärta och koagulation. Ibland görs vidare undersökning av hjärtat. Vanligtvis får hunden stanna på djursjukhuset 1-3 dagar för vård. Återbesök för uppföljande blodprover är vanligt.

Om huggormen

Huggormen är den enda giftiga ormen som finns vilt i Sverige och är relativt vanlig i hela landet. Den trivs bäst i soliga, torra områden som på klipphällar, men kan träffas på även i trädgårdar, parker, diken, ängar och i skogar (ofta lite glesare skog där solen kan tränga in).

Huggormen är lätt att känna igen på sitt karakteristiska zick-zack-mönster längs ryggen, färgen kan variera från grått och brunt (vanligast) till svart (mest ovanligt). Den har en trekantig huvudform och vertikala pupiller, vilket skiljer den från andra svenska ormar som har runda pupiller.

Om du och din hund stöter på en huggorm, ska ni ta er där ifrån, lugnt och stillsamt. Koppla hunden för att undvika att den springer runt och riskerar att bli biten och undvik att låta den närma sig ormen.