I grund och botten handlar det om att tillåta, prata, förlåta och sträcka ut handen.
Tillåta
Sorg är en naturlig känsla, det är helt normalt att sörja förlusten av någon du älskade – oavsett vem det var. Om djuret tog mycket plats i vardagen tar det förmodligen också mycket plats nu.
Så först och främst, ge dig själv tillåtelse att sörja. Och gör det på ditt sätt. Många har hört talas om de gamla fasteorierna och tror därför att man måste känna vissa känslor i en viss ordning för att bearbeta sorgen, men så är inte fallet. Processen är mer flexibel och uttrycket för sorg är mer individuellt.
Om ni är flera som är involverade i sorgen, gör också plats för andra i familjen att ha ett annat förlopp eller ett annat sätt att hantera den. Det är ok.
Prata om sorgen efter ditt djur
Prata om djuret i familjen och med vänner. Socialt stöd är bra när du sörjer. En del människor känner ett stort behov av att prata om djurets liv och sina egna känslor och det kan vara ett bra sätt att bearbeta. Gradvis kommer du att kunna hitta goda minnen som ger glädje och kanske tacksamhet för livet med den du förlorat.
Om du har oturen att dina nära och kära inte erkänner din sorg eller inte vill höra mer om djuret, hitta andra att prata med. Kanske känner du andra djurvänner via internet, intressegemenskaper eller något annat.
Eventuella oförstående anhöriga får man försöka ignorera – eller kanske involvera i sorgen på annat sätt, t.ex. för omväxling och positiva upplevelser däremellan, så att man kan "ta en paus" från sorgekänslorna. Det behövs också.
Förlåta
Många människor klandrar sig själva för att de inte gjorde något annorlunda. Vid avlivning är det många som tvivlar på om de har avlivat för tidigt eller för sent. Om djuret har rymt eller råkat ut för en olycka kanske man hade kunnat göra något för att undvika det, men människor gör oftast så bra de kan och ingen är perfekt. Skuldkänslor är vanliga men sällan berättigade. Och ännu mindre konstruktiva.
De flesta av oss är bättre på att ta hand om nära vänner än om oss själva. Ibland kan det hjälpa att tänka på om vänner skulle skylla på dig – eller om djuret skulle göra det. Försök förlåta dig själv om du tycker att du borde ha gjort något annorlunda – och även att förlåta andra om du tycker att de gjort misstag under processen. Även här kan det hjälpa att prata med någon.
Sträcka ut handen
Det är osannolikt att veterinärer bestämmer åt dig när du ska avliva djuret, men de kan ge råd. Inför en avlivning – kanske redan tidigt i djurets liv – kan du prata med veterinären om hur den sista tiden kan göras så skonsam som möjligt för både djur och ägare. Om du är orolig för din egen förmåga att inse när det är dags, kan du boka en tid hos veterinären och rådfråga.
En del veterinärer har också blivit duktiga på att göra plats för sorg, till exempel med avlivning i djurets hem eller ett rum på kliniken där ägaren kan sitta lugnt med det döda djuret. Och många säljer accessoarer (asksmycken, urnor etc.) som du kan ta med dig hem.
Var kan man få hjälp med sorg efter djur?
Hos Svenska Institutet för sorg kan du läsa mer om sorgebearbetning och vara med i workshops eller kurser.